Bullshit!
Sätta en känsla på alla känslor. Jag vill sluta. Jag vill gråta, döda och dö. Jag är frestad att gå tillbaka i gamla mönster, men jag vägrar. Jag tänker inte.
Banka huvudet i vägen!! Spy spy spy spy!! Spy ut mitt äckel av mig själv och honom. Jag fattar ingenting. Jag är dum i huvudet. Jag behövs inte längre. Jag är inte speciell längre. Jag är ingen och inget, bara en uttöjd andvänd fitta. Och jag som trodde att jag var en del av livet och en del av ett oss och våran framtid. Haha.. den bittra sanningen visade sig, men aldrig försent. Jag har bara inte velat. Jag har velat vara en betydelse istället. En patetisk ensam betydelse.
Jag vet vad jag måste göra, men jag vet inte hur. Hur in i helvete ska jag bära mig åt? Hur ska jag ta mig ur situationen som jag satt mig i? Jag kan inte ens hitta lösningen på problemet jag skapat, hur chicken är man då?
