400 slag

Jag tänker inte tvinga fram några känslor du inte har, eller försöka tvinga dig till något du inte vill.
Jag vet verkligen inte hur jag ska visa dig hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag är villig till att kämpa eftersom att jag vet inte om jag redan gjort det, eller om jag precis börjat för du säger inget, och du visar inget.
Det som skrämmer mig mest är att du är personen du låsas vara inför dina vänner nu även för mig. Har det verkligen gått så långt att du nu inte vågar vara dig själv inför personen som älskar dig för den du är? Har jag verkligen varit så förjävlig? Har jag verligen sparkat på dig medans du ligger? Hält salt på dina öppna sår? Har jag inte visat att jag älskar dig för den du är och hatar den personen du leker vara?

Eller är det här pay back? Ska du leka med mig och mina käslor och få mig att tro på allt du säger igen och sen dumpa mig? Tro mig, jag har aldrig skitit i dig, och kommer aldrig göra. Jag kanske inte alltid försökt mitt bästa, men det är för att jag just då inte kunnat. Jag förtjänar inte att bli skiten i.

Du vet redan hur jag känner, men jag kan inte kämpa ensam, även fast du kanske gjort det. 
Jag kan inte älska om jag inte blir älskad själv, och jag vill inte sluta älska dig. Så snälla, visa dig. Visa mig något. Säg något. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0