Jillian
Hur ska jag kunna leva i detta samhälle, i denna värld om jag inte skärper till mig?? Kommer jag någonsin kunna det??
400 slag
Jag vet verkligen inte hur jag ska visa dig hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag är villig till att kämpa eftersom att jag vet inte om jag redan gjort det, eller om jag precis börjat för du säger inget, och du visar inget.
Det som skrämmer mig mest är att du är personen du låsas vara inför dina vänner nu även för mig. Har det verkligen gått så långt att du nu inte vågar vara dig själv inför personen som älskar dig för den du är? Har jag verkligen varit så förjävlig? Har jag verligen sparkat på dig medans du ligger? Hält salt på dina öppna sår? Har jag inte visat att jag älskar dig för den du är och hatar den personen du leker vara?
Eller är det här pay back? Ska du leka med mig och mina käslor och få mig att tro på allt du säger igen och sen dumpa mig? Tro mig, jag har aldrig skitit i dig, och kommer aldrig göra. Jag kanske inte alltid försökt mitt bästa, men det är för att jag just då inte kunnat. Jag förtjänar inte att bli skiten i.
Du vet redan hur jag känner, men jag kan inte kämpa ensam, även fast du kanske gjort det.
Jag kan inte älska om jag inte blir älskad själv, och jag vill inte sluta älska dig. Så snälla, visa dig. Visa mig något. Säg något.
Bullshit!
Sätta en känsla på alla känslor. Jag vill sluta. Jag vill gråta, döda och dö. Jag är frestad att gå tillbaka i gamla mönster, men jag vägrar. Jag tänker inte.
Banka huvudet i vägen!! Spy spy spy spy!! Spy ut mitt äckel av mig själv och honom. Jag fattar ingenting. Jag är dum i huvudet. Jag behövs inte längre. Jag är inte speciell längre. Jag är ingen och inget, bara en uttöjd andvänd fitta. Och jag som trodde att jag var en del av livet och en del av ett oss och våran framtid. Haha.. den bittra sanningen visade sig, men aldrig försent. Jag har bara inte velat. Jag har velat vara en betydelse istället. En patetisk ensam betydelse.
Jag vet vad jag måste göra, men jag vet inte hur. Hur in i helvete ska jag bära mig åt? Hur ska jag ta mig ur situationen som jag satt mig i? Jag kan inte ens hitta lösningen på problemet jag skapat, hur chicken är man då?
Ode Divorce
You might find me anyway
Don't you know that I
Belong arm in arm with you, baby
In a town that's cold and gray
We will have a sunny day
Don't you know that I
Belong arm in arm with you, baby,
Baby
I do not know
Where does it go
When it goes
Suddenly though
Everything's slow
And i miss you so
'Round each corner there's a chance
People searching glance to glance
Moving by real fast
Like insects and fish when they're scared
And they sing the same old song
Though it's been so very long
They sing, raindrops falling on my head
But that doesn't mean that I am dead
And I do not know
Where does it go
When it goes
Suddenly though
Everything's slow
And I miss you so
You don't know but that's okay
You might find me anyway
Don't you know that I
Belong arm in arm with you, baby
In a town that's cold and gray
We will have a sunny day
Don't you know that I
Belong arm in arm with you, baby
Baby
Baby
Baby
Doh do do do doo do doh doh doh do do do do do doo
Zero-sum
There's nothing left for me to hide
I lost my ignorance, security and pride
The more i give to you, the more i die
Everythings forgiven (uh uhu uh)
Harlow
Som denna starka snart kvinna som jag är, så måste jag gå nu. Det blir inte ett till år av detta liv, inte en till timme heller. Ett jävla år, och bajskorven vill fortfarande inte spolas ner, och jag vill tydligen inte se mig själv i spegeln med beundring. Svaret är självklart. Spola! Men jag sitter kvar. Och helt plötsligt så blir jag alla ord han kallar mig.
